Feministiskt avant garde

Jag har varit feminist ganska länge nu. Först läste jag bara andras texter, sedan började jag skriva själv, sen blev jag aktiv i feministiska organisationer, läst genusvetenskap, och nu börjat jobba med jämställdhet. De senaste åren har jag märkt en stark skiftning i min attityd till kvinnors rättigheter. Förr brukade jag föreställa mig hur ett samhälle skulle se ut där kvinnor var fria från förtryck, det som är feministiskt avant garde, idag tänker jag mycket mer på hur man kan förbättra kvinnors villkor i specifika frågor, och inom specifika organisationer.

Det är en stor förändring!

Drömmarna blir mindre. Istället för krav på en total överhalning av samhällssystemet blir det en förhoppning om att kollegor på en arbetsplats ska lyfta upp kvinnors insatser. Det här är vad mina kritiker sagt hela tiden: ”Var konkret! Sluta vara abstrakt!” Men det som händer när man blir konkret är att man hamnar i små frågor. Små i jämförelse med den kosmiska livskraft som borde frigöras för kvinnor i ett framtida samhälle.

Och så får man veta att alla kanske inte vill ha nån kosmisk livskraft. Folk kanske bara vill ha ett vettigt arbetsliv. Men till och med den lilla, lilla drömmen är svår att uppnå. Många arbetsgivare måste tvingas till att behandla anställda vettigt med regler, lagar och domstolar. Det är svårt att tänka stort när man måste lära sig diskrimineringslagen, och tjata om jämställt bemötande.

Precis som i årets valrörelse handlar det om vad man inte vill ha, vad man ska förbjuda och motverka. Det är som att det blir mindre plats för visioner, ju mer konkret man blir.

I jobbet måste jag kunna lösa konkreta, mindre frågor inom jämställdhet. Men förhoppningsvis kan jag hitta tillbaka till det som är feministiskt avant garde!