En feministisk analys av incels
Äldre inlägg: kategorin för texter jag skrivit mellan 2017 och 2021 när jag bloggade om feminism.
I korthet: Incels skulle kunna lära sig mycket av radikalfeminismen, till exempel att lösa sina personliga problem genom produktiva politiska reformer. Istället skyller de samhällets ojämlikheter på att de inte får ligga med kvinnor.
Jag läste rapporten ”Incels i digitala miljöer”, av Totalförsvarets Forskningsinstitut. Där har fem författare undersökt de internetforum där incels hänger, och det är inte en vacker bild som målas upp. Istället framstår de män som skriver där som väldigt bittra, kvinnohatiska och egocentriska. Offerrollen blir utmärkande. Det här är inte män som känner att de vunnit i livet, utan istället vill de hitta anledningar till varför de känner sig som losers. Anledningar kan vara: genetik, feminism, kvinnor, avvisande från gemenskapen, invandring… intressant nog handlar incelforumen om så mycket mer än sex. Det handlar om en grupp män som känner sig utestängda från samhället och från att få vad de anser att de förtjänar, som till exempel vänner, sex, eller att typ ha roligt i livet.
Incelforumen blir till en plats där män som upplever konstanta avvisanden samlas. I rapporten framgår det tydligt att dessa män har våldskapital och att det finns risk för våldsdåd mot kvinnor. Därför är det viktigt att prata om detta!
Incels och klassamhället
Jag tror incelproblematiken har två sidor. Den ena handlar om samhället. Klassamhället, för att vara mer specifik. Det som gör att vissa föds med fler möjligheter, på rätt bostadsadress, får tillgång till rätt skolor och umgänge som hjälper dem uppåt. Andra föds med funktionsnedsättning i en hyresrätt med en ensamstående mamma (som Lina Axelsson Kihlbom skrev om i en artikel om vilka elever som friskolor väljer bort). Jag säger inte att man är dömd till ett skitliv bara för att man är född i fel klass, i fel familj eller med fel kropp, men man måste se att dessa faktorer spelar roll. Klass påverkar även ens självförtroende, självkänsla och emotionella mognad. Klassamhället är så mycket mer än bara pengar! Det är en fråga om vem som blir isolerad, vem som får läxhjälp som liten, vem som får fler chanser på grund av vem hens föräldrar känner. Jag förutspår att incelforumen kommer växa i takt med klassklyftorna, men det är synd eftersom sex är en ganska värdelös lösning på ojämlikhet. Ändå ligger fokus där eftersom det är en enkel och populistisk sanning. Att börja sätta sina egna problem i en större, samhällelig kontext på ett bra sätt (göra det personliga politiskt!) har feminister lyckats bra med, men eftersom incels föraktar feminismen så vägrar de se att det finns värdefulla verktyg för analys där.
Incels och negativa tankemönster
Den andra sidan av incelproblematiken handlar om mindset. Alltså det som sker inuti huvudet. Det är omöjligt att se något positivt i sitt liv om man hela tiden matar sig själv med negativitet, att alla är emot en, man är ful, alla andra har det mycket bättre, ingen vill ha en. Såna tankar kan göra vilken människa som helst sjuk! Och inte bara det, utan dessa tankar bekräftas och späs på av de andra medlemmarna i forumen. Ovanpå detta finns det ingen tillit till samhället, sig själv eller andra människor. Framförallt inte till kvinnor, som man projicerar alla dessa negativa tankar på.
Tanken att ”alla är lyckliga förutom jag” är dessutom falsk. Jag själv trodde ofta det när jag var yngre, men sen växer man upp och fattar att det inte stämmer. Människor man tror är extremt framgångsrika och populära kan själva ha dåligt självförtroende, impostor syndrome, känna sig oälskvärda och utanför. När man är ungdom ser man upp till vuxna och tror de har allt ordnat, men sen fattar man att de inte heller vet vad de håller på med. I en artikel i Forbes, om kvinnor som tagit sig till den inre cirkeln av ekonomisk makt, stod följande citat:
”Mäktiga kvinnliga ekonomer ser med klentrogenhet på hur ekonomi har definierats och debatteras. Deras skepsis är påtaglig. Det påminner mig om många kvinnor jag sett som tagit sig till makten det senaste decenniet. Till exempel Rebecca Henderson, professor på Harvard Business School, som säger: ”Det känns bisarrt att äntligen ta sig till den inre cirkeln, och upptäcka hur konstigt världen styrs.” När kvinnor äntligen tar sig till höjdpunkten i olika professioner, avslöjar de ofta att världen är mer av en vårtig padda än en stilig prins. När de tar sig en titt bakom gardinen upptäcker de att maktens maskineri är mer skränande än äkta substans. Som nybörjare i gamet kan de ofta se detta tydligare än spelare som varit med länge.”
– Forbes
Uppenbarligen finns inte ojämlikhet och skillnader enbart i huvudet. Men sanningen är att alla människor upplever förkrossande negativitet ibland, det är bara incels som är dumma nog att prata om att ”LDAR” (”lay down and rot”, alltså att ge upp).
Avundsjuka och radikalfeminism
Ett litet inpass! Avundsjuka tror jag har en stor del i incelkulturen. Elliot Rodger var fruktansvärt avundsjuk på killar som hade vänner, fick ligga och verkade må bra, och kanske var han också avundsjuk på tjejerna? Avundsjuka är extremt fascinerande, och jag såg en video av youtubern Contrapoints (Natalie Wynn, genial youtuber, snälla titta) som handlade helt om avundsjuka. Mot slutet av videon, tog hon upp avundsjuka hos feminister mot män. Män har makt, äger mer, blir inte utsatta för sexuellt våld, får kärlekskraft av kvinnor, får vara egna subjekt istället för att bli objektifierade… kan det vara så att feminister är avundsjuka på män? Som exempel tog Natalie Wynn upp Andrea Dworkin. Hon säger att Andrea Dworkins bok ”Intercourse” är som en feminists blackpill. Blackpill betyder inom incelkulturen att inget går att förändra, det är kört.
”Male-dominant gender hierarchy seems immune to reform. This may be because intercourse itself is immune to reform.”
– Andrea Dworkin i Intercourse
Istället för att hitta lösningar som kan förbättra kvinnors situation, vill Dworkin i boken bara vältra sig i den eviga smutsen, objektifieringen och våldet som patriarkatet innebär för kvinnor. Aj. Dworkin är en av mina idoler men det där brändes! Avundsjuka innebär inte bara ett erkännande att någon är populär, mäktig eller vacker, utan också bitterhet över att man själv aldrig kommer kunna få det. Men det är stor skillnad på att skriva en bok och att gå ut och skjuta folk. Om Elliot Rodger var kvinna hade han förmodligen kunnat lära sig hantera dessa känslor, istället för att ta livet av dem han var både avundsjuk på och hatade.
Det bästa är att börja agera positivt
Inga samhällsreformer kan ändra människors mindset, det är något intimt och nära en själv, utan ett samhälle kan bara ge rätt förutsättningar. Många incels är till exempel autister, och som autist själv kan jag säga att utanförskapet ligger extremt nära. Man får aldrig riktigt rätt förutsättningar för att göra det man behöver göra, allt blir bara hittepå-lösningar och innovation, men aldrig riktigt rätt ändå. Men man kan inte sitta och vänta på att samhället plötsligt ska ändra sig och släppa in en. Precis som en av mina favoritförfattare, Steve Pavlina, skriver: man inte behöver vänta på något innan man kan börja förbättra sitt liv, och livet blir automatiskt bättre när man själv börjar bidra till andras välmående.
”Det finns inget du behöver göra innan du kan bidra. Du kan göra en positiv förändring i människors liv precis där du är. Jag skrev min första artikel när jag var i personlig konkurs. Att leva i brist är bara ett avlägset minne nu, och min väg ut ur bristen började med goda intentioner, tillsammans med beslutet att inte vältra mig i min egen nöd.”
Mannens sociala genus
Om jag skulle säga en enda sak till incels, så är det att lyssna på Steve Pavlina och göra gott för andra istället. Problemet är att mäns uppfostran och könsroll inte uppmuntrar dem att göra detta, för om den gjorde det skulle många problem lösas. Nu måste samhället istället ta itu med en växande konflikt med en radikaliserad, löst sammansatt grupp män som i värsta fall riskerar att bokstavligt talat skjuta ihjäl kvinnor. Eller, i bästa fall, vegetera i sin egen meningslöshet. Orimligt!
Om författaren
Regina Petrushenko
Normingenjör, genusvetare, författare och feminist. www.spicybrain.org