”Därför känner jag avsky” av Anna Björklund eller: Varför ljuger politiker?

Äldre inlägg: kategorin för texter jag skrivit mellan 2017 och 2021 när jag bloggade om feminism.

I korthet: Anna Björklund kritiserar politiker som ljuger, men egentligen är det naivt att tänka att politiker måste tala sanning alltid. Det finns historiska exempel där politiker ljugit för att skydda folkets intressen. Istället måste man avgöra om ledaren handlar ur egenintresse eller ur nationens intresse!

I veckan läste jag världens tröttaste take. Det var Anna Björklund, som skrev att hon avskyr Annie Lööf eftersom hon ljuger. Att politiker ljuger måste ha varit ett samtalsämne sen… politiker uppfanns? Annie Lööf gör det, precis som Kristersson, Löfvén och alla andra politiker genom tiderna. Och som Björklund påpekar; de kommer undan med det. Är det förståeligt att folk hatar dem för det? Är det inte bara vanligt politikerförakt?

Björklunds take är trött eftersom hon bara skriver att de talar osanning, men hon frågar sig inte varför. Det gör texten meningslös. Så för att ge värde åt frågan måste man fråga sig: Varför ljuger Annie Lööf, och varför kommer politiker undan med att ljuga?

Två typer av lögner från ledare

När ledare ljuger, så finns det två typer av lögner. Den ena är en självisk lögn, som bara gagnar ledaren själv. Den andra är en strategisk lögn, som gagnar hela landet. Det finns många exempel där ledare ljugit för att skydda landet, eller för att kunna ta ett beslut som i slutändan ska vara bra för folket. Det är strategiska lögner. Det finns också många exempel där ledare ljugit för att gagna sig själva, sin familj eller polare. Det är själviska lögner.

Folk frågar sig, varför kommer politiker hela tiden undan med att ljuga? Varför fortsätter folket att rösta på politiker som talar osanning? Anna Björklund skriver:

För att jag hatar Annie Lööf är nästan existentiellt. Det handlar om att säga en sak, göra en annan, och komma undan med det. Hennes karriär symboliserar uppluckringen av den tillit som är nödvändig för att vår typ av demokrati ska fungera bra.

– Anna Björklund

Men egentligen är det inte sanning som får demokratin att fungera bra. Det är att politikerna agerar i folkets bästa intresse som gör att demokratin fungerar. Det är en enorm skillnad! Folk röstar inte på Moderaterna för att Kristersson håller vad han lovade om att inte samarbeta med SD, utan de röstar på dem för att de på riktigt tror att samarbete med SD är det bästa för folket. Motståndarna säger att Kristersson ljög för att stärka sig själv och sitt eget parti, medan anhängarna säger att Kristersson ljög för att skydda folket.

Motivet ändrar allt

Av den anledningen kan Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson både ljuga och svara ”jag vet inte” på frågor. Man tror helt enkelt han gör det i folkets intresse. Det är alltså inte själva handlingen som bedöms, utan motivet bakom handlingen.

Björklund är överraskande naiv när hon förväntar sig total och dumdristig ärlighet från politiker. Historiskt har detta aldrig funnits. Men varför skulle det göra att man slutar lyssna på dem? Då kan man ju aldrig lyssna på någon; statistiskt sett ljuger människor hela tiden. Det enda man måste kunna urskilja är om det är av själviskt intresse eller i folkets intresse. Vad är motivet bakom handlingen? Jag önskar Björklunds artikel hade analyserat det, istället för att bräka om ”hata Annie Lööf”.