Frågan om kön tillhör alla

När jag skriver den här recensionen, är Sverige inne i en hård debatt om kön. Artikel efter artikel kommer ut, men det finns ingen text som haft så stor påverkan (förutom Om könets existens självt), som RFSL:s svarsbok ”100 fel i Om könets existens”. Där pekar de ut 100 fel som de hittat, som människor sedan citerar i sin kritik av Ekman. RFSL är en intresseorganisation för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter, men de tror felaktigt att det här är en bok om transpersoners existens. Det här är en bok om könets existens, det står till och med i titeln. Och med den här boken går denna diskussion från att ske bland genusvetare, feministiska aktivister och intresseorganisationer till att bli folklig. Bokens största förtjänst är också att den är skriven för dem som aldrig tänkt på dessa frågor, inte bara för några få. Frågan om kön tas ur experternas händer, och istället ges till alla, och det tycker jag är en enorm gåva. Det var dags.

Vad ”kön” är, har hittills diskuterats ovanför våra huvuden. Försöket att genomföra lagändringen om självidentifierat juridiskt kön 2018 skulle ge varje människa möjlighet att själv byta juridiskt kön, och föregicks av knappt någon folklig debatt alls. Jag vet inte hur många som var medvetna om att något gigantiskt höll på att hända, att alla faktiskt skulle påverkas? Det kändes som en fråga för dem som redan var insatta, inte för vem som helst, men nu är den barriären bruten. Att döma av antalet samtal och artiklar och kommentarer, har det skett ett skifte.

Viktigt att tänka själv

Ekmans källor har blivit ifrågasatta, kanske med rätta, jag vet inte, jag har inte själv analyserat dem. Däremot kan jag känna igen hennes beskrivning av könsroller så starka att de upplevs som ett fängelse. De blir allt starkare med det enorma maskineri som är marknadsföring, porrindustri, och inte minst skönhetsindustri. Det är oroande hur lite det ifrågasätts, det finns inget brett samtal om vad som sker. Istället blir porrmotståndare, feminister och genusvetare hårt kritiserade av allmänheten. Därför är jag tacksam för de många enskilda exempel Ekman använder för att underbygga sitt exempel! De gör att var och en kan titta på dem och själv bilda sig en uppfattning. Om hon har fel eller rätt om könsdiskursens förändring blir därmed inte enbart till varken RFSL eller radikalfeminister att avgöra, utan alla som är intresserade att läsa vidare får nu möjlighet till det. Artiklarna om boken publiceras i tidningar som alla med internet har tillgång till att läsa, likaså med diskussionerna i sociala medier och TV-programmen.

Intellektuella har en viktig demokratisk funktion, som just innebär att ta svåra frågor och göra dem tillgängliga till en bredare publik. Tyvärr, är det jag ser att istället för att ta den här chansen att öppna upp och se Ekmans perspektiv, så avfärdar många boken rakt av eller vägrar läsa den. Men när jag läste boken, kunde jag inte se den som en attack mot transpersoner. Om den är en attack mot något, så är det mot en kapitalism som blir allt starkare för varje år, ett patriarkat som formar kvinnors roll i samhället, och de män som genom att använda våld förstör för alla andra.

Prata mer om männen

Samtalet efter publiceringen handlar för lite om män och reell makt, helt enkelt. Det är som att män helt är borta ur debatten kring boken, vilket är intressant. I boken ägnas faktiskt mycket utrymme åt att analysera mäns makt och beteende, och hur lagändringar kan påverka kvinnors rättigheter. Och, vågar jag säga, transpersoners rättigheter till en vård baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Mot slutet av boken kommer dock en lösning, och den förstår jag inte alls. Varför välja ut just den marxistiska dialektiska materialismen? Det måste finnas mängder av filosofer och feminister som står redo att utveckla en teori som inte skapat varken vänsterrörelsens uppgång och fall eller Sovjetiska diktaturer. All materialism måste inte bli marxism.