Feministisk strategi för offentlig makt

Posted On mars 9, 2021

Äldre inlägg: kategorin för texter jag skrivit mellan 2017 och 2021 när jag bloggade om feminism.

I korthet: Kvinnor har alltid tvingats bort från offentligheten, och det sker fortfarande. Det kan man se i en ny rapport att vi har färre kvinnliga politiker, och sämre kvinnosyn bland unga män. Men vi kan lära oss mycket av hur kvinnor förr hanterade motståndet!

”Jämställdheten går bakåt”, läste jag i en artikel i Svenska Dagbladet. Där stod det att unga män blir mer och mer konservativa i sin syn på kön. Den utgick från en rapport från Jämställdhetsmyndigheten; ”Ett sekel av rösträtt och valbarhet”, jag läste den och det stod mycket intressant där.

1. Ökad ideologisk skillnad mellan kvinnor och män

Unga män röstar i högre utsträckning på partier som är nationalistiska och högerkonservativa, medan unga kvinnor är mer orienterade mot vänster- och mittenpartier.

2. Kvinnors representation i politiken minskar

Tvärtom, så diskrimineras kvinnor inom politiken.

3. Sverige är inte längre i topp med kvinnor i parlamentet

Andra länder går om Sverige när det gäller jämställdhet.

4. Sämre attityd till jämställdhet bland unga män

Till exempel stod det: En av fyra unga män instämmer helt i påståendet att ”många kvinnor överdriver hur ojämställt kvinnor behandlas i Sverige”.

Det är inte en positiv rapport. Läs bara det här citatet: ”Unga kvinnor har både i en undersökning av europeiska parlament och i studier av Sveriges riksdag visat sig mest utsatta för psykologiska och sexuella trakasserier, samt härskartekniker. Det gäller också kvinnor som driver frågor som jämställdhet och mäns våld mot kvinnor.” (sida 174) Jag storknade lite när jag läste det! Det skapar en ond cirkel: kvinnor uppmuntras inte till att ta plats i offentligheten, tvingas bort när de gör det, och det ses sedan som bevis på att kvinnor är olämpliga som politiker och ledare, vilket leder till att kvinnor inte uppmuntras till att ta plats… och resultatet blir att män lugnt kan fortsätta föra sin politik och styra ostört.

Kvinnor har alltid tvingats bort från offentligheten

Rapporter som den här från Jämställdhetsmyndigheten är så viktiga, de visar svart på vitt det som annars bara hade varit aningar. Nu finns kunskap, inte bara gissningar, och det underlättar att bygga strategi. Att kvinnor, speciellt unga kvinnor, tvingas bort från offentligheten är inte en katastrof. Det har hänt förr, och varje gång har kvinnor lyckats hitta strategier att tränga sig igenom. Alltså kan man göra det igen. I boken ”Kvinnor, män och alla andra, en genushistoria” kan man läsa detta om åren i mitten av 1800-talet:

”Läran om de separata sfärerna, den manliga offentliga och den kvinnliga privata, var mycket viktig för borgerligheten. Man ägnade mycket möda åt att detaljerat bestämma i vilka offentliga rum som prostituerade kvinnor tilläts röra sig och åt att hålla kvinnor utanför högre utbildning och offentliga tjänster. Kvinnor som verkade i det offentliga råkade också ständigt ut för kritiska attacker. När feministen och den ensamstående trebarnsmodern Wendela Hebbe verkade i offentligheten som journalist, utsattes hon för hätska attacker för sin brist på kvinnlighet.” (sida 86)

Intressant nog lyssnade jag på ett panelsamtal idag med Mona Sahlin, Anna Kinberg Batra, Ebba Lindsö och Ann-Marie Begler, som alla är kvinnor som blev borttvingade från sina höga positioner. De hamnade ”ute i kylan”, medan män inte alls fick lika mycket kritik.  Citatet från boken hade kunnat användas i nutid.

Motståndsstrategi

Men på 1800-talet lyckades de borgerliga (vita) kvinnorna kringgå normerna. De började ägna sig åt välgörenhetsarbete, och började arbeta ideellt med fattiga och andra som behövde hjälp. Männen kunde inte kritisera detta, för det var ju omsorgsarbete? Men på det sättet hittade kvinnor sätt att organisera sig separatistiskt utanför hemmet och skapa egna föreningar. De ”lydde” patriarkatet genom att göra kvinnliga saker, men det gav dem samtidigt erfarenhet av att leda organisationer. De skapade sig plats.

Kvinnor idag behöver hitta en strategi som fungerar. Inte kämpa för att tvinga män att se deras människovärde och respektera dem, för det skulle vara att kasta ut all energi på något som gav väldigt lite resultat. Men man kan pausa och kanske ställa sig frågor; vad finns för allierade? Vilka normer kan man spela på? Vad har man för mål? Både kortsiktiga och långsiktiga.

Offentlighetens åsikter är viktiga

Och det finns ännu en viktig punkt: media. I panelen jag lyssnade på, sa Ebba Lindsö att ”media är redskap för maktkamper”. Det är ett klockrent citat, och kvinnorna på 1800-talet visste detta. De använde media till sin fördel, och hyllades i tidningar för sina ”uppoffringar” för välgörenhet. Det skapade en positiv bild av kvinnor som gjorde det här arbetet i offentligheten. I nutid är det tvärtom, media skapar en negativ bild av kvinnor i offentligheten (visst behöver jag inte påminna om dokumentären om Britney Spears, och vilken stor roll media spelade där?). Ebba Lindsö sa också att hon ofta fick frågor om sina kläder och om sina barn, och att det skapade en bild av henne som inte en egentlig ledare.

Människors åsikter verkar alltså vara väldigt lätta att få inflytande över. Jag såg intervjun med Meghan Markle och Oprah, där Meghan pratade om hur patriarkala och rasistiska krafter drogs fram av skvallerpressen. Men då måste man ju också kunna göra motsatsen? Det har ju redan gjorts!  Historia är viktigt, analyser är viktigt. För den brinnande frågan är: hur ska kvinnor göra för att få mer makt?

Alltså äkta makt, inte ”makt” på patriarkatets villkor.