Hanna Widerstedts konst visar fulheten bakom ytan

Posted On februari 2, 2021

Äldre inlägg: kategorin för texter jag skrivit mellan 2017 och 2021 när jag bloggade om feminism.

I korthet: Hanna Widerstedt har alltid varit konstnär, och visar i tavlorna hur hon ser människan. Ansiktena är avtäckta och visar det fula, och det kan knytas till hennes livsupplevelser. Men det är sorgligt att konstnärer har så svårt att försörja sig, för utan konst är vi bara maskiner.

Nyligen var det releasevecka för Hanna Widerstedts biografiska bok ”Till mina torskar: Mitt liv på Berlins sexklubbar”. Jag har följt henne sen 2012, när jag var 16 och läste hennes blogg medan jag satt på lektionerna i International Baccalaureate (som var mitt första gymnasium. Gud, blir så nostalgisk) Hon började som bloggerska, sedan var hon med i Big Brother, började dejta Joakim Lundell (”Jockiboi”) och kändisskapet blev ganska brutalt. Sedan kom hon ut med att hennes offentliga persona bara var ett konstprojekt, Louis Vulgorette. Efter det flyttade hon till Berlin för att leva konstnärsliv, sälja konst och jobba på konstgallerier, men istället hamnade hon på bordeller och strippklubbar för att kunna försörja sig. Efter SJU ÅR är hon tillbaka i Sverige.

Fattar ni hur fascinerande hon är som konstnär? I hennes konst kan man se hennes syn på människan. Jag är ingen konstkritiker och kan inget om konst, men herregud man MÅSTE ju analysera Hanna Widerstedts tavlor. Jag tittar på dem på internet medan jag lyssnar igenom hela Nötknäpparsviten och dricker ägglikör. I brist på ett äkta konstgalleri.

Widerstedts tavlor behandlar fulhet

Det jag ser i hennes nyare tavlor, är hennes fascination för mänsklig fulhet. Hon fokuserar på ansikten, alltid uttryckslösa ansikten, ansikten som ibland är insektsliknande med missplacerade drag, utmärglade och stirrande ut ur tavlan. Det är som att Widerstedt tar ett mänskligt ansikte, och skalar bort den mjuka huden för att avslöja ett knotigt och kantigt skelett.. jag ska visa hur jag menar.

På bilden ser man två figurer som stirrar rakt fram, och man kan tänka sig att de skulle kunna vara vackra avmålade människor. Som på bilden under, som föreställer supermodellerna Bella och Gigi Hadid. Men de är inte vackra för Hanna; hon målar deras synliga kotor i halsen, vassa axlar och käkben som sticker ut. För att se en människa som vacker måste man glömma vad en människa är gjord av, men Hanna glömmer inte. I ett blogginlägg från 2017 skriver hon:

”Jag och min partner (haha, pojkvän låter så töntigt vafan…) var på ett jäkla nakenbad igår. Skojar inte, vart jag än kollade var det diverse könsorgan… Riktigt osmakligt så vi stannade bara två timmar.

Var i Bastun och var den enda med handduk på mig… Men vafan, jag är pryd  Min kille var dock som en apa som gärna ville visa sin ding dong.

Nog om det, jag dricker kaffe nu och har precis avslutat en pytteliten målning.”

Och så visar hon upp en figur som vagt liknar ett mänskligt ansikte, stirrandes uttryckslöst ut i rummet. Verkar vara insvept i en slags skyddande sjal. Widerstedt är en evig observatör, hennes tavlors oproportioneligt stora ögon är hennes egna stora ögon. Motsatsen till en observatör är en deltagare, och Widerstedt deltar inte. Inte på riktigt.

En annan tavla visar ett ansikte balanserande på en lång och smal hals, uttryckslöst. Man skulle kunna tro att det var fridfullt, om inte den sårbara halsen hade en dolk rätt igenom sig. Färgerna är mörka och dova, miltals ifrån den konst hon skapade runt 2011-2012 som mer liknande simplistiska seriefigurer i könsstereotypa former.

Snarare är hennes karaktärer nu mer androgyna, kroppen ickeexisterande. Blickfånget är alltid ögonen, de stora stirrande ögonen med mörka skuggor runtom. Hon leker ständigt med fulheten, men det är som att figurerna bara skulle ha behövt ett lager hud på för att passa vad vi ser som mjukt och vackert. Men det är inte så Hanna målar, för det är inte så hon ser människor.

Naturen visar sina kadaver öppet, medan människan måste avtäckas

Hennes livshistoria är omöjlig att bortse från i hennes konst, åren på bordellerna i Berlin. Men det är inte männen hon verkar måla, vilket är intressant med tanke på att hon skulle kunna måla dem precis så fula som de är. Men nej, det är som att hon vill avslöja det fula i det vackra. Det får mig att förstå varför hon inte målar natur som berg och sjöar, utan människor och människo-liknande ansikten. Naturens fulhet går inte att avslöja på samma sätt, den går inte att täcka med ett lager hud och parfym. Naturen är redan avtäckt, daggmaskarna och de ruttna kadavrena ligger redan öppet på bilvägarna för alla att se.

Även Hanna glossar över det värsta, ytan saknar textur och ibland djup. Jag tror det är det som kallas modern konst, men jag vet inte, jag är ingen konstkritiker. En av mina favorittavlor är en bild av en kvinna med höga, knotiga kindben och svart tjära droppandes om axlarna, med vad som verkar vara knän uppdragna framför sig. Ni vet känslan när ingen egentligen ser hur man känner sig, utan bara ser ens utseende?

Det som slår mig mest är uttryckslösheten i alla Widerstedts ansikten, hennes panikångest borde väl avbildas skrikande? Ett leende ibland? En rynka mellan ögonbrynen åt något? Av någon anledning kommer Melania Trumps ansikte upp framför mig, det finns något stoiskt över både Widerstedts tavlor och mrs Trumps uttryck.

Låt konstnärer leva på sin konst

Några avslutande ord är att jag verkligen, verkligen unnar Widerstedt att kunna försörja sig på sin konst. Vilket var vad hon ville i Berlin, men ingen köpte hennes tavlor. Vansinnigt! Titta på dem, de är otroliga. Och att hon inte fick hjälp av staten att försörja sig när hon väl kom tillbaka till Sverige är också sjukt. Hade jag varit statsminister hade jag infört konstnärslön till alla som ville, så kunde de skapa konst fritt. Det är egentligen väldigt sorgligt att skapande och kreativitet inte värderas högre, vi beundrar Michelangelo och Picasso men stöttar inte de nya. En konstnär ska inte behöva vara känd och sälja för miljoner för att kunna skapa på heltid.

Läs mer

Länk till Widerstedts privata Instagram

Widerstedt om sitt nya projekt: ”Blir grovt” (artikel från 2012)

Hanna sålde sex i sju år: Jag har tappat respekten för män

Hanna Widerstedt om livet på bordell: Såg inte torskarna som människor