Problemet med Instagramfeminismen

Posted On januari 12, 2021

Äldre inlägg: kategorin för texter jag skrivit mellan 2017 och 2021 när jag bloggade om feminism.

I korthet: Instagram är egentligen inte bra för feminism, eftersom det gör följare passiva medan de med stora konton får alla möjligheter till att bli entreprenörer. Men ska följarna bara titta på medan influencern aktivistar?

Instagramfeminism är verkligen ämnet man älskar att hata. 2019 och 2020 var dramatiska år för feminister på Instagram, så varför inte nu 2021 göra en kort analys? Det är egentligen väldigt kontroversiellt att använda en plattform som Instagram för att sprida feminism och posta feministiska analyser på. De första Instagramfeministerna började inte heller på appen, utan vad de tog till appen var bara vad de redan jobbade på, utanför. Hemsidor/bloggar, TV och radio till exempel. Det var innan de var ”Instagramfeminister”, utan istället var ”feminister med Instagram”. Stor skillnad! (Hit räknar jag Lady Dahmer, Stina Wollter, Mia Skäringer m.fl)

Det problematiska med Instagram

Instagram, är förstås en app ägd av manliga biljonärer (kolla bara på aktieägarlistan). Dens enda mål är att få varje användare att använda appen så ofta som möjligt, så länge som möjligt. Har ni sett The Social Dilemma på Netflix? Den tycker jag beskriver väldigt klockrent hur de gör för att vara beroendeframkallande. Sen säljer de förstås annonser och har nu installerat en shopping-del. Alla som postar på Instagram, även Instagramfeminister, är egentligen instrument för att skapa det innehåll som gör att användarna stannar kvar. Det är lite sjukt att tänka på det sättet, men det stämmer ju.

Engagement, är vad Instagram drivs av. Innehållet ska vara engagerande: det ska komma likes, kommentarer, delningar och taggar. Allra helst ska fler och fler personer vilja följa en på grund av vad man postar. Och det är det engagerande innehållet som premieras, till exempel genom att hamna högst upp i människors flöden. Det som är mest engagerande, är känslor. Content man lägger upp ska väcka starka känslor, vilket den svenska medieforskaren Anja Hirdman även pratat om:

Tekniken gör att du kan få många följare. Men det handlar inte om politiska följare eller aktivism i den bemärkelse vi sett tidigare. Det är mer en form av känslogemenskaper. Och visst är de moralistiska, men det gäller inte bara feministiska instagramkonton utan hela det digitala rummet.

Det viktigaste vi kan veta här, är att Instagram premierar dem som skapar engagerande content. Den logiska slutsatsen, blir att underhållning är appens enda existensberättigande. Och för att ställa en väldigt ledande fråga: är feminism underhållning?

---

Vad får jag ut från Instagram?

Innan jag går vidare, vill jag bara ta upp min egen upplevelse med appen. Man kan hoppa över den här biten om man vill. Om jag ska titta rent objektivt, på vilken plattform som gett mig mest, så är det den här hemsidan jag skriver på och Facebook. Jag har två Instagramkonton (eller egentligen fler, men två personliga). Det ena har jag för vänner och familj, och där har jag inget att klaga på eftersom Instagram funkar perfekt för att dela saker med dem. Det andra har jag för feminism, och ibland undrar jag faktiskt vad jag gör där. Tycker inte det ger mig så mycket egentligen. Samma uppdelning av konton har jag på Facebook, där ett är för vänner och familj och det andra är för feminism. Men där är det snarare så att jag älskar feminist-kontot; grupperna är fantastiska, diskussionerna är alltid intressanta och går in på djupet och man får med sig massor. Flera projekt jag gjort kommer därifrån, artikelidéer och texter som jag hjälpt till med. Från den här hemsidan får jag också ut mycket positivt, meddelanden från folk som läser mina texter och framförallt skrivträning. Plus förstås lärt mig att bygga hemsidor med WordPress (vilket visat sig vara skitroligt!).

I mina Facebookmeddelanden får jag också allt möjligt skickat till mig: artiklar, videos, podcasts, boktips, och eftersom jag älskar kunskap kan en sån källa ge mig väldigt mycket. Chattgrupperna är också intressanta. I mina Instagrammeddelanden, så brukar jag ibland få smileys-reaktioner. Inte för att det är något fel med det, men vad ger det egentligen? Appen är inte formad för diskussion eller kunskapssökande. För mig funkar Instagram mest som en barometer, typ ”okej nu pratar feminister mycket om det här.” Vilket förstås är bra, men sen tar jag ju med det vidare någon annanstans.

Jag tror att för att Instagram skulle ha en riktig impact på mitt liv och möjligheter jag får, så skulle jag behöva ha följare i tiotusental, kanske hundratusental. Action4humanity, Lovette Jallow, är en sån person (som faktiskt också har asperger! Represent) som fått mycket opportunities via Instagram med sina 120 000 följare. Fast jag kommer ihåg i en TV-intervju, så fick hon frågan om vilka det egentligen är som följer henne. Det kunde hon inte svara på. Folk kan lika gärna följa henne för att hon är vacker och för att känna att de gör något antirasistiskt, när de lajkar hennes bilder. Eller hur? Hennes följarantal ger henne legitimitet, men om hon inte ens vet vilka de är så har de inget värde i sig. Hur många är botar och hur många bryr sig ens om att jobba antirasistiskt?

Så för mig, undrar jag vad ett stort följarantal skulle ge, OM jag nu skulle lägga ner mycket mer tid på Instagram (skulle aldrig kunna få mycket följare, men rent hypotetiskt). Såfort man slutar posta försvinner ju ens arbete, eftersom människor på Instagram sällan går tillbaka och läser gamla inlägg från 3 år bakåt. På bloggen ser jag ofta i statistiken att folk läser vissa inlägg om och om igen, och med böcker är hållbarheten nästan oändlig (beroende på vilken sorts bok man skriver, förstås). Och det här leder oss tillbaka till problemet med Instagramfeminismen.

---

Problemet med Instagramfeminismen

Som jag ser det, funkar Instagram jättebra som en första kontakt med feminism. Det är underhållande, enkelt att ta till sig, väcker känslor, allt som gör att man från början kan bli engagerad. Men det verkar som att de som profiterar mest är de som säljer föreläsningar och kurser i mångfald och genus. Eller andra slags feministiska entreprenörer med många följare. De får chansen att se legitima ut för köpare om de har många som lajkar deras inlägg, men ”lajkarna” då? Följarna, vad får de för vidare möjligheter? Ska de bara titta på medan feminist-influencern får skriva böcker och vara med i paneler? Feminism handlar ju om att engagera sig, inte om att titta på medan andra engagerar sig. Aldrig nånsin har jag sett en feminist-influencer skriva att den gärna vill ha hjälp av följarna med arbete eller ger dem uppgifter eller inbjudningar att gå med i styrelsen för något. Vad är det för passivisering?

Följarna vill bli underhållna, vilket de blir. Det är enormt roligt att skrolla bland satirbilder på manshatiska seriestrippar och peppande kroppspositiva videos med kvinnor som dansar. Men feminism är inte ens alltid roligt eller peppigt, ibland är det riktigt tråkigt att behöva läsa statistik eller sätta sig in i saker man är lite halvintresserad av. Bara för att få en bättre bild av en fråga. Tänk de som drar igång föreningar och har styrelsemöten då, vilket jobb de gör bakom kulisserna helt utan några likes eller smileys. Vem sa att feminism ska vara kul och ge omedelbar tillfredsställelse? Historiskt har kvinnor fått jobba för rättigheter de inte ens levt för att se.

Bortom Instagram

Nu använder jag ju appen varje dag i alla fall. (Den här texten kommer jag också lägga upp där, även om bara typ 1% av läsarna kommer därifrån så ärligt talat spelar det inte så mycket roll). Vad kan man göra istället? Ja, Instagramfeminism är ju inte dåligt i sig självt, har alltid gillat själva människorna därifrån. Problemet är när man fastnar där och inte tar sig vidare, och när det blir ens enda källa till feminism. Som kronisk boknörd tycker jag böcker är bästa sättet att ta till sig feminism på, nån annan kanske gillar möten, diskussioner eller föreningar mer. Eller tidningar, politik, aktivism? Näringsliv, akademi, youtube? Det finns massor av feminism som inte är Instagramfeminism.

Min största Instagramflex är att jag bråkat med Kajsa Ekis Ekman ett par gånger där, så för mig tror jag ändå att jag peakat.