Nooshi Dadgostars jultal

Äldre inlägg: kategorin för texter jag skrivit mellan 2017 och 2021 när jag bloggade om feminism.

Den 17 december, höll Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar ett jultal. Jag lyssnade på det idag och har ett par korta reflektioner.

1. Hon lyckades prata om ”folkhemmet” utan att nämna familjevärderingar eller kärnfamiljen.

”Hela detta år, har hemmets principer tillämpats i pandemins Sverige. Under denna svåra tid tar vi hand om varandra…” Nooshi bryter loss ”hemmet” från att handla om konservativa ideal, till att istället handla om omtänksamhet oavsett blodsband eller fysisk närhet. Talet var väldigt nostalgiskt, inte bara det om ”folkhemmet”, utan också beskrivningen av traditionella jular. Det leder till nästa punkt:

2. Äldre får allt fokus.

Det är tydligt att Nooshi i sitt tal har vänt sig mot äldre. Vilket kanske inte är konstigt, om de har lidit mest i pandemin både med dödstal och ensamhet. Och alla andra människor, nämner Nooshi i relation till äldre: de som jobbar i vården (som vårdar äldre), barnbarnen, familjerna och politikerna (som svikit äldre). Vad betyder det att hon ställer de äldre i centrum? Rent politiskt är det ett bra drag, för det finns inte en enda människa i hela Sverige som skulle säga emot att gamla människor ska ha det bra. Det är också empatiskt, eftersom det är en grupp som man inte längre kan ”få ut” något ekonomiskt av att stötta. Och som jag skrev är det rimligt att fokusera på den grupp som lidit som mest under pandemin.

Men pandemin är inte okönad, som Nooshi får den att framstå. Den är tydligt könad, och kvinnor som grupp absolut har fått axla det största ansvaret för alla. Genom att prata om ”äldre”, osynliggör man skillnaderna mellan äldre män och kvinnor. Genom att prata om ”vården”, osynliggör man att den består av kvinnor. Och ingenstans nämns våldsutsatta kvinnor, inte ens nu vid jul. Nooshi fokuserar på äldre som samhällets centrum, men varför inte lyfta kvinnor som förebilder?

3. Nooshis framtoning är statsmannamässig och går genom rutan

Jag tänker bara säga det, hon framstår som en statsminister. Det är inte många som gör! Det tycker jag inte ens som vänstersympatisör, utan det är bara objektivt sant. Jag lyssnade medan jag sydde på en blus och kunde ”höra” vilka ansiktsuttryck hon hade trots att jag inte tittade på skärmen. Det kändes precis som när man lyssnade på radio förr, jag fattar varför talet blev så omtyckt! Julsången som sjöngs i acapella efteråt var ”The Christmas Song” som först sjöngs av Nat King Cole från Alabama i USA. Den var fin, men jag undrar om det inte finns ett enda annat land som Sverige kan ta inspiration från förutom USA.