Den radikala lesbiska feminismen

Posted On november 30, 2020

Äldre inlägg: kategorin för texter jag skrivit mellan 2017 och 2021 när jag bloggade om feminism.

I korthet: På 70-talet, skedde en stor förändring när den lesbiska feminismen växte fram. De ville inte längre identifiera sig med homosexuella män, utan insåg att de hade mer gemensamt med heterosexuella kvinnor. De ville bryta sig loss från mansfokuset, och identifiera sig med kvinnor. Jag vill lyfta hur viktig den är!

Vår tid, är inte en lätt tid att vara lesbisk i. Det måste jag bara konstatera först eftersom det är grunden till varför jag skriver det här. Det är oftast heterosexualiteten som får allt utrymme: antingen positivt, genom all media vi konsumerar, eller negativt, genom feminismen, som ger utrymme för kritik mot heterosexualiteten och män. I regionen där jag bor skulle man kunna tro att heterosexuella par är det enda som existerar, så stark är normen. Förutom att lesbiska knappt representeras i mainstreamkulturen (osynliggörande), är denna kultur också mer indirekt fientlig genom sitt fokus på män och mäns behov, mäns blickar och mäns behov av livsstil (till exempel kärnfamilj).

I våras läste jag en text av Hanna Hallgren: ”Vi ska skapa den nya kvinnan som är stolt över vad hon är! Om figurationen ”den kvinnoidentifierade kvinnan”:s betydelse för lesbiska feminister under 1970- och 1980-talen i Sverige”.  Den handlar om lesbisk historia i Sverige och hur den knyter ihop med feminism. Och jag tycker den visar att lesbisk feminism är den starkaste motkraften som finns emot könsstereotyper (som är anpassade till heterosexualiteten).

På 70-talet skedde det nämligen en gigantisk skiftning som förändrade allt: lesbiska feminister bröt sig loss från homosexuella män och organiserade sig istället som kvinnor. Hanna Hallgren skriver: ”Tidigare generationers kvinnor hade viktat sin kamp åt ”homosexualiteten”, vilken borde erkännas som en fullgod sexualitet vid sidan av heterosexualiteten. Några större diskussioner rörande skillnader mellan homosexuella män och kvinnor vad anbelangade kön hade däremot inte förts upp på den politiska agendan. I samband med sin särorganisering valde lesbiska feminister att liera sig med kvinnorörelsen- som kvinnor och lesbiska.”

Och det ledde till två helt nya uttryck: kvinnoidentifierad och mansidentifierad. Att vara mansidentifierad var att betrakta sig själv genom männens ögon och göra sig till ett objekt. Kvinnoidentifierad, däremot, betydde att man valde att alltid identifiera sig med kvinnor. Man var solidarisk med kvinnor istället för med män. Det gällde allt: utseende, sexualitet, kultur, politik… och det här var radikalt av en stor specifik anledning.

Lesbiska kvinnor hade inte riktigt räknats som kvinnor innan. På 1800-talet utvecklade vetenskapen olika teorier som beskrev den homosexuella ”sjukligheten”, den beskrevs som abnorm och en sjukdom, homosexuella kvinnor blev ett slags ”tredje kön” (och 1800-talet kan verka som att det är länge sen, men egentligen har många kvar de här åsikterna). Eller att de egentligen är män, män födda i kvinnokroppar. Samhället då tyckte att kvinnor inte hade någon egen sexualitet, och när kvinnorörelsen startade i andra hälften av 1800-talet och sa att kvinnor VISST hade egen sexualitet, så svarade samhället med att säga, fast då är de inte kvinnor.

Och det är det tankegods som den lesbiskfeministiska rörelsen på 70-talet började göra upp med. Vad de förde fram var att de BÅDE var kvinnor, OCH hade en sexualitet. Som var riktad mot kvinnor. Det radikala var att de ansåg sig ha mer gemensamt med heterosexuella kvinnor än med homosexuella män. Och vad som var viktigt var att det startade små revolutioner inuti kvinnor också. Plötsligt fanns det en teoribildning som sa att kvinnor är viktiga i sig själva, inte bara i relation till männen.

Fortfarande är det så att en stor del av feminismen handlar om hur viktiga kvinnor är i relation till männen. Man vill poängtera att:

• Kvinnor bär upp mannens familj
• Alla kvinnor kan vara åtråvärda för män trots kroppsstorlek och utseende
• Heterosexuellt sex är bättre utan porr
• Kvinnor borde vara jämställda med männen
• Analyser av heterosexuella relationer
• Och andra feministiska idéer som utgår från män.

Därför är den kvinnoidentifierade lesbiska feminismen så viktig. Som medan den heterosexuella feminismen dealar med män, kan fokusera på hur ett samhälle för kvinnor kan se ut. Jag anser att vi har tappat bort förmågan att ha såna visioner, och fokuserar för mycket på hur vi kan bli jämställda med männen. Det är, med 70-talets ord, mansidentifierat.

Ett problem som lesbisk feminism har idag, är att vi till viss del har gått tillbaka till 1800-talets definition av kön där kvinnor som inte är normativa och heterosexuella (dvs inte passar in i samhällets snäva ramar), egentligen inte är kvinnor. Jag pratar förstås om queerteori, och hela den rörelse som bekräftar att ”fel kön för sin kropp” är möjligt att ha. Men det är en annan analys! Det här är bara en text jag velat skriva länge om varför lesbisk feminism är så otroligt viktig.

Och angående min kritik mot den heterosexuella feminismen: självklart är det viktigt att fokusera på män, när deras förtryck är anledningen till att feminism överhuvudtaget existerar. Egentligen tycker jag det är bra om allt de gör dissekeras offentligt, eftersom det politiserar det personliga. Men förutsättningen för att det ska vara fruktbart, är att det också finns en del av feminismen som inte är manstillvänd. Och jag måste säga att den manstillvända feminismen just nu är alldeles för stark, jag tror det finns för lite plats för feminister som inte lever med män eller vill efterlikna dem på något sätt.

Jag har bara snuddat vid vad den lesbiska feminismen är, knappt ens det. Vidare skulle man kunna skriva om politisk solidaritet mellan kvinnor, de medvetandehöjande grupperna som fanns, om vad som hände i riksdagen och all teori som finns internationellt som påverkat svenskar. Feminismens historia i Sverige är verkligen rik.