Rasismens logik
I korthet: Svarta befinner sig i en omöjlig situation, eftersom de alltid beskrivs som ett potentiellt framtida hot. Därför är våldet mot dem alltid motiverat på förhand.
Var mordet på George Floyd droppen som fick bägaren att rinna över? Man har ju pratat om frågor som rasism och polisiärt våld hela tiden, men har det nånsin varit såhär stort? #Metoo var ju ett skifte i hur man pratar om sexuellt våld, jag undrar om det nu har blivit ett skifte i hur man pratar om polisiärt våld och rasism. Det går liksom inte att skylla på individer längre.
Rasism kan verka kaotisk och fullt av meningslös ondska, men om man verkligen tittar på den närmare så har den en stabil struktur med en egen inneboende logik. Rasismen har en logik. Den reproducerar sig själv i en perfekt cirkel. Först ger man svarta sämre skolor och jobb, och sedan motiverar man det med att de är outbildade och fattiga. Först brukar man statligt sanktionerat våld mot dem, och sedan motiverar man det med att de är farliga. Bevisen finns i kravallerna som följer på det polisiära våldet. Rasismen bevisar sig själv.

Anledningen till att man kan bruka våld mot människor, är genom att man inte ser dem som människor. Rasism gör svarta till en annan sorts människor- till exempel är de våldsamma, alltså blir det okej att bruka våld mot dem. Man behöver inte ens göra ett aktivt val, för våldet är redan motiverat på förhand. ”Svarta är våldsamma, alltså måste du bruka våld i förebyggande syfte” säger rasismen och polisen behöver bara hålla med.
Sara Ahmed skriver i sin essä ”Affektekonomier” att rädsla är en central känsla i rasismen. Vita är enligt henne inte rädda för det som är, utan det som skulle kunna hända. Hon skriver att ”Den svarte mannen blir ännu mer hotfull om han passerar: Hans närhet föreställs då vara en möjlig framtida skada.”

Svarta sitter alltså fast i en ganska omöjlig situation, där de framstår som potentiellt skadliga och våldsamma när de inte gör något, och bevisas vara skadliga och våldsamma när de gör något. Det här är, från ett utifrånperspektiv, en genial konstruktion.
När vita är våldsamma ses det som ett undantag, men när svarta är våldsamma ses det som ett bekräftande av det man redan visste. Om man är omgiven av rasistiska idéer om svartas våldsamhet har man inte i sitt eget huvud råd med att behandla dem normalt.
Den här potentiella faran är så omöjlig att komma ifrån eftersom den aldrig kommer kunna motbevisas. Den är inte vetenskaplig, den kan inte falsifieras. Svartas omöjliga situation att ständigt försöka bevisa sin oskuld är absurd eftersom rasismen alltid ser dem som ett potentiellt framtida hot. I protesterna har man slutat försöka bevisa sig.