Mansrättsaktivism
Tittar på gamla skärmdumpar jag sparat (denna är från 2015) och hittar en som med enkla ord förklarar varför ”mansrättsaktivism” är överflödig medan feminism är nödvändig.
Mansrättsaktivister menar att vi har ett misandriskt samhälle, alltså att vi har ett samhälle som premierar kvinnor och diskriminerar män. Det de inte ser är att allt de menar att män utsätts för, är ett resultat av att det är kvinnor som förtrycks.
Många saker som män ”utsätts” för, är helt enkelt inte sant. Det är inget strukturellt problem med män som blir våldtagna (och om de blir det, så blir det de av andra män) (källa). Det händer inte att kvinnor får ensam vårdnad om gemensamma barn på löpande band, utan rätten vill alltid helst ha delad vårdnad oavsett om mannen är våldsam eller ej (källa). Män har svårare än kvinnor att få ragg eftersom date rape är en grej och för att heterosex är allmänt dåligt för kvinnor (källa), det har alltså inget med männens rättigheter eller inte rättigheter att göra.
Dessutom finns det inga belägg för att kvinnor kan ligga med vem de vill medan killar inte får göra det (mer skrivet om det här). Mäns känslor tas på allvar medan kvinnors bortses ifrån (viktig källa), så det stämmer inte att män behöver kämpa mer för att få visa känslor.
Bokstavligt talat allt det som mansrättsaktivister säger sig jobba för, är antingen förorsakat av män (som till exempel våldtagna män och att män dör tidigare), eller helt enkelt inte sant.
Mansrättsaktivism har ingen ideologisk grund och ingen faktagrund. Som tur är verkar rörelsen vara ganska liten i Sverige, men jag hittade en hemsida som verkar vara något slags fileal till den amerikanska rörelsen (från Texas); A voice for men.

”Mansrättsrörelsen” är alltså ganska liten i Sverige, men idéer om att rätten missgynnar pappor och att kvinnor har det enklare både när det gäller sex och när det gäller känslor existerar fortfarande, bara inte i någon organiserad eller direkt uttalad form.
Har jag sagt att jag är glad att jag bor i Sverige och inte i USA?