50 shades of Grey glorifierar stalking

I korthet: E.L. James tjänar på att använda idéer som redan finns i patriarkatet handmata dem till nya generationer tjejer som inte får lära sig se igenom det.

Förra veckan har jag förutom att börja plugga igen, också haft en liten minikampanj för att kritisera uppföljaren till 50 shades of Grey som går nu; 50 shades freed. Det har tagit mig en HEL vecka innan jag kunde sätta mig och skriva detta, hade glömt hur jäkla stressigt det var att plugga?! Speciellt som jag, om en vill läsa alla texter och köpa alla böcker. Om inte jag hade älskat genus hade jag gått och dött vid det här laget.

I alla fall var jag och satte upp dessa posters på en biograf här i centrala Stockholm i förra veckan:

Och lade ut dessa flygblad med samma budskap (det var jättekul):

Tanken var att eftersom filmen är så jävla populär och tjejer i de tjejgrupper jag är med i på Facebook (och av det jag ser på andra sociala medier) älskar den, tycker den är romantisk och fin och ett riktigt föredöme för romantiska relationer, så måste någon komma med ett annat perspektiv. I alla feministkretsar jag känner till talas det om filmen som något som glorifierar sexuellt våld och groomar unga tjejer till att åtrå ”dominanta” män, det finns massor med bra argument och diskussioner kring det problematiska med hela bok- och filmserien. Dock är allt internt. I all debatt kring Kajsa Ekis Ekman och transfrågorna ser jag att fokuset (inom feminismen just nu) inte har legat på att kritisera några populära filmer som ändå måste kritiseras. Det är förstås sjukt viktigt med internkritik, men jag undrar varför just feminismen lätt hamnar i att stanna vid internkritik? Det blir kanske lätt att glömma att det pågår en värld utanför den ”feministiska världen” där saker som avhandlats för länge sedan fortfarande gäller.

Bland dessa saker som avhandlats för länge sedan av feminister finns till exempel romantisering av stalking. Det är lite chockerande hur tjejer fortfarande får lära sig att det är hett med en kille som inte ger upp trots att han får ett nej, det är så jävla romantiskt när killen följer efter och köper saker och säger att han dör utan henne och gör allt detta helt utan att behöva ha något slags gensvar från henne. Hon behöver liksom bara existera, och vara söt och snygg, för att hans åtrå ska VÄCKAS TILL LIV och INTE GE SIG förrän den är tillfredsställd. Vilket privilegie att vara objektet för hans kärlek.

Jag skriver objekt, eftersom ett subjekt skulle ha känslor värda att ta hänsyn till.

Detta är till exempel det som händer i 50 Shades of Grey-filmerna. Det är bokstavligt talat ren stalking. Det är alltså bokstavligt talat ännu en generation tjejer som inte får lära sig att se igenom se igenom dessa försök att göra dem till objekt i deras egna ögon.

Det spelar ingen roll att det är en kvinna som skrivit böckerna. Patriarkatet är en ideologi, och en ideologi förs ju vidare genom alla som känner att de har något att vinna på att föra den vidare. Eller som kanske inte reflekterat över att de ens för den vidare genom sakerna de gör. Och E.L. James har ju jävligt mycket på att vinna; hon använder ju och reproducerar patriarkatet för att skriva bestsellerböcker som i sin tur handmatar kvinnor och tjejer världen över med patriarkatets knäppa idéer om att en man inte behöver lyssna på en tjejs signaler och sånt.

Det är alltså inte E.L. James som skapar problemet, utan hon använder bara ett redan existerande problem och paketerar det i en sexig roman och glossar över det med helikoptrar, diamanter och lyxiga bilar. Det är liksom bara samma gamla berättelser som serveras om och om igen, om mannen som en stark ensamvarg och en ung osäker kvinna vars osäkerheter utnyttjas, vilket är rent ut sagt förjävligt i en värld där män åtrår unga kvinnor mest av allt (för att inte tala om BARN på 15-16 år) och där ”teen porn” är en av världens mest sedda porrkategorier. Varför måste kvinnan alltid vara så ung som möjligt? Så oskyldig och så oerfaren som möjligt? Varför kunde inte James skriva om en kvinna på 50 år (som hon SJÄLV är till exempel) som har en hel massa kunskap och självsäkerhet? Jo för att det inte är PATRIARKALT nog. Den patriarkala fantasin handlar ALLTID om en ung, söt och oerfaren tjej. Alternativt en 25-åring med stora bröst och rödmålade läppar (hora/madonna-diktomin, någon?).

Nästa gång ni frågar er hur i all världen en tjej hade kunnat stanna med en våldsam, stalkande och psykiskt nedbrytande kille TROTS alla varningstecken kan ni ju titta er runt och se vilka krafter den tjejen måste slåss emot ensam. Tänk er att marineras sedan barnsben i hur romantiskt det är med svartsjuka och att vara så åtråvärd att killen minsann inte kan stå emot, och tänk er att leva i en värld där människor som filmmakare, företagsägare, reklammakare, artister, konstnärer och till och med författare jobbar de hårdaste de kan för att kränga på oss den bilden. Människor tjänar sitt levebröd på att göra tjejer till objekt, och vi sitter och ojar oss över konsekvenserna?

”Varför går hon inte bara” ”VARFÖR SER DU INTE SAMHÄLLETS DEL I DET HELA?” Det blir extra läskigt eftersom 50 Shades-trilogin utvecklades utifrån en fanfiction om Twiligt, och som vi alla vet är Edward Cullen KUNGEN av stalking.

Kan vi snälla få lite kritik och analys på filmer som 50 shades freed? Det handlar inte om att skamma dem som gillar dem. Kvinnor (och jag) gillar allt möjligt som egentligen är patriarkalt. Det är det det hela handlar om, att patriarkatet inte alltid känns som ett förtryck. Ibland känns det nice och fint och fräscht, att till exempel köpa smink och raka underlivet och ha BDSM-sex. Det finns ingen motsättning i att gilla något och att ändå se att det är patriarkalt.

Om jag nu börjar jobba med skolor (nu lutar det lite mer åt genusforskning…) blir detta bland det första jag skulle ta upp, för ju fortare tjejer får verktyg att se igenom de här försöken att grooma dem att gilla patriarkatet desto bättre. Att hoppas på att populärkulturen ska förändras är nog för mycket, på grund av hur lukrativt det är att jobba aktivt på att upprätthålla patriarkatet.  Därför måste vi börja i andra änden.