Jämställda klädregler är en väg till förändring

I korthet: När yogastället inte ville ändra till jämställda klädregler började jag tänka att det är svårare att förändra samhället än vad jag trodde. Om det nu är så svårt för en enda yogastudio (med kvinnliga ägare) att förändra sig, hur ska då hela samhället kunna göra det? Alla säger att ojämställdheten alltid är värre ”någon annanstans” för att själva inte behöva förändra något.

Kommer ni ihåg när jag skrev om mitt yogaställe för ett par veckor sedan? Jag ville att de skulle ha lika klädregler för män och kvinnor, alltså att antingen kunde kvinnor också välja om de skulle ha topp eller inte, eller så behövde män också ha det. Det hade med jämställdhet och ekonomiska skäl att göra, bland annat. Jag skrev en debattartikel om detta, som jag tänkte skicka in till en tidning men som jag först skickade in till dem.

Vi hade en mejldiskussion där de sa att de inte kommer ändra några regler, eftersom de vill vara inkluderande mot även de från andra religioner/kulturer där det inte är ok för kvinnor att ha samma kläder som män. I debattartikeln skrev jag bland annat att en sån regel inte inkluderar kvinnor som inte vill se mäns bröst, utan endast pleasar män som inte vill se kvinnors. Denna regel finns alltså trots att allra största delen av de som yogar är kvinnor! Varför ska reglerna inte vara mer måna om att inkludera dem då?

När jag alltså mejlat debattartikeln till dem, fick jag ännu ett svar; att nej, de kommer inte ändra några regler. Så här skriver de: (kopierat från mejlet):

Vi stöttar din kamp för kvinnors lika värde men kanske tycker att den kampen skulle kunna vara mer effektiv i anda sammanhang. I affärsvärlden där kvinnors lön är sämre en männen, fast de utför samma jobb. Det finns så otroligt många andra ställen där ojämlikheten är betydligt mer påtaglig och där kvinnokampen behövs ännu mer. Vi är två kvinnor som driver denna studio med allt vad det innebär. Vi har bägge småbarn hemma. (osv)

De tycker alltså å ena sidan att kvinnor bör ha lika rättigheter, men å andra sidan är de ovilliga att göra några ändringar för den sakens skull. Hur kommer det sig att så många är för jämställdhet, men bara så länge de själva inte behöver ändra på något? Varför anser alla att kampen egentligen borde föras någon annanstans, där det är ojämställt ”på riktigt”? Ingen vill kännas vid vid att de själva har en del i förtrycket! Och ja, även kvinnor har det. De som äger yogastudion fick ett val mellan att göra den mer jämställd eller inte, och jag tycker det är synd att de valde att inte göra något.

Detta visar ett problem jag egentligen inte tänkt på tidigare, för när jag har tänkt jobba med jämställdhet och göra t.ex. skolor mer jämställda, har jag alltid utgått ifrån att folk är ojämställda eftersom de inte vet något annat, och att så fort jag kommer med ett mer jämställt alternativ kommer de ändra sig efter det. Jag har liksom utgått från att alla strävar efter att själva vara så jämställda som möjligt, sådär som jag gör och alla runt mig. Men nu så märker jag att motståndet mot förändring är mycket större än vad jag väntat mig? Detta var liksom en ganska liten grej- mitt enda krav var att göra reglerna lika för män och kvinnor, eller minska inträdesavgiften för kvinnor för att kompensera kostnaden. Ingenting ”radikalt” över det alls, men även en sån liten grej var svår att få igenom.

HUR ska det gå att förändra ett helt samhälle när det är så här svårt att förändra en enda yogastudios klädregler?? Bara bra argument räcker liksom inte.

Och det stämmer kanske att ojämställdheten är ”värre” i affärsvärlden med ojämställda löner och allt vad det är. Men det är ju inte där jag är? Jag rör mig mellan skolan, hemmet och biblioteket, och yogar då och då. Ska jag sluta vilja ha en jämställd miljö och istället vänta tills jag kommer in i affärsvärlden för att börja kämpa för jämställdhet… bara för att de sedan ska säga samma sak. Att den egentliga ojämställdheten finns i folks hem, eller helst utanför Sverige. Och kommer jag dit säger de att den egentliga ojämställdheten finns i akademivärlden. Och så vidare.. Och då har de som säger så nått sitt mål, att det inte ska finnas någonstans där en kan kämpa för jämställdhet. Det finns alltid viktigare ställen, värre saker.

Nu fattar jag också att alla inte kan vara genusvetare och ha koll på alla strukturer och hur de ingår i dem, men jag blir förskräckt över hur svårt det blir att förändra något. När till och med andra kvinnor inte förstår poängen med det.

Hade ni fortsatt yoga på samma ställe eller bytt till någonstans där jämställdhet är prioriterat?