Feminism är kvinnokamp

I korthet: Sammanfattar lite superförenklat att jag tror queerfeminismen vill att feminism ska vara en kamp som inbegriper inte bara kvinnor utan även alla ickebinära, alla transpersoner osv medan radikalfeminismen vill att fokus ska ligga kvar på specifikt kvinnors förtryck. Själv lutar jag mer mot radikalfeminismens håll, men tycker det är viktigt att kvinnokampen är intersektionell****. Jag tycker det blir extra tydligt om en zoomar ut ifrån Sverige att det innebär ett specifikt förtryck att vara född med en kvinnokropp, när det handlar om typ bortgifte och inte ”bara” att lära sig vara flicka.

Har njutit så mycket jag kan av de soliga dagar som kommer till Stockholm då och då, försöker vara ute så mycket som möjligt. Det är så himla fint här! Här om dagen var vi och solade i en park, jag satt och var livrädd att bränna min näsa och lyssnade på musik. Vet någon om det skulle fungera att ta med sig en icke-tam fågel till parken? Är det någon som testat?

I år verkar det som att en stor diskussion bland feminister av olika falanger har varit transfrågan (det kanske är en stor diskussion varje år, men då har jag tyvärr missat den). I princip handlar det om ifall feminism endast är kvinnokamp eller ifall den ska kämpa för alla som inte är cis-män*. Ska feminismen kämpa för transmännens rättigheter? För transkvinnors rättigheter? För alla ickebinäras** rättigheter? Vissa menar att feminism ska vara till för alla som inte är män, alltså för ickebinära personer och alla som identifierar sig som kvinnor. Andra menar att feminism är till för cis-kvinnor, punkt slut.

En kan säga, förenklat, att queerfeministerna ser feminismen som ickemäns kamp och radikalfeminister ser den som kvinnokamp. Jag har grymt stor respekt för båda, eftersom båda har ”sina” teoretiker som bidragit med massor för feminismen som helhet. Sedan finns det nog få som bara är radikalfeminister eller bara queerfeminister (typ lika lite som det finns någon som håller med om ALLT i ett politiskt parti), eller någon av de andra sorters feminist som finns. Eftersom jag tycker att det privata livet och sexualiteten är grunden till kvinnors förtryck, anser jag mig vara radikalfeminist (kan ta upp olika feminismer och hur jag ställer mig till dem i ett annat inlägg).

Radikalfeminister fokuserar allmänt inte lika mycket på transpersoners rättigheter som på specifikt ciskvinnors. Det finns till och med en term för radikalfeminister som med flit utesluter transpersoner från sin rörelse- TERF (Trans Exclusive Radical Feminist). Detta har lett till en HEL DEL kritik och stora klyftor feminister sinsemellan. Jag ska inte ta upp varken namn eller specifika händelser, men vissa har kallat andra för TERFar, andra har felkönat*** med flit, uthängningar på båda sidor, drev osv. Jag har verkligen försökt att hålla mig ifrån att välja sida eftersom alla har tänkt igenom det de skriver och har bra poänger. Tycker det är lika lite OK att felköna någon som att försöka flytta feminismen ifrån kvinnor.

Jag anser dock att en kan säga att förtrycket mot kvinnor är det som är djupast rotat, och att många andra förtryck kommer därifrån. T.ex tror jag att homofobi kommer från att män absolut inte ska ”bete sig som kvinnor”, eftersom att bete sig som en kvinna är det sämsta en man någonsin kan göra. Han ska inte ha sex med män, inte sminka sig, inte ha ljus röst osv; inte vara ”feminin”. Homofoba män runtom i världen misshandlar och dödar homosexuella män, och jag tror att om det var något bra att vara kvinnlig så skulle feminina män hyllas istället för att förlöjligas och hatas. Därför tror jag att förtrycket mot kvinnor är roten till homofobi mot män och män som inte beter sig som en man ”ska” göra.

Detsamma kan sägas kring andra förtryck- när män äger absolut största delen av jordens resurser (den här artikeln kan ge en fingervisning) blir det automatiskt så att män globalt sett upprätthåller och ökar klassklyftorna, till och med tjänar på dem. Till exempel. Därför anser jag att det är viktigt att benämna feminismen som kvinnokamp främst– kvinnor i alla delar av världen har det sämre än män i alla delar av världen (självklart är ett intersektionellt perspektiv viktigt- en rik kvinna har det bättre än en fattig man men sämre än en rik man t.ex.).

Men eftersom jag tycker att flera förtryck är sprungna ur kvinnoförtryck, tycker jag också att det är synd att fokus på många ställen flyttas ifrån kvinnor. Ciskvinnor anses t.ex. vara privilegierade, när vården kritiseras pga bristfällig forskning på kvinnokroppar ska de inte kallas för kvinnokroppar utan ”kroppar med livmoder”. Som om det inte var att kropparna var kvinnliga som läkare inte ansåg att de var lika viktiga (källa på att kvinnor får sämre vård här).

Jag tycker att det blir ett osynliggörande av kvinnoförtrycket ifall transpersoner ska ta plats från ciskvinnor inom feminismen. Kvinnor ska vara rörelsens främsta subjekt, och inte bara som en identitet utan även kvinnokroppen och ”kvinna” som politisk position. Att växa upp som flicka och till kvinna är också att växa upp under förtryck, och kan inte jämföras med att växa upp med en manligt kodad kropp för att sedan identifiera sig som kvinna. Samtidigt som transpersoner ska respekteras och ges vård istället för att felkönas hela livet, så klart.

Men med tanke på att oavsett om en person med livmoder identifierar sig som man eller inte, får personen sämre vård och livsvillkor just på grund av sin kvinnligt kodade kropp. Därför tycker jag det är viktigt att vi vågar benämna feminism just som kvinnokamp istället för en kamp för alla som inte är ”vita heterosexuella cismän”. Det finns annars en idé om att kvinnor som grupp ska ta mer hänsyn till andras förtryck och levnadsvillkor, och jag tror att det är en del i att det är just feminism som ska tillgodose transpersoners behov och inte någon annan rörelse. Kvinnor har i alla tider fått sätta andras behov före sina egna, och även om det är VIKTIGT att feminismen är intersektionell**** får vi inte låta rörelsen bli för spretig. Feminismen behöver vara till för kvinnor i alla ekonomiska klasser och alla länder, och jag tror att när ”kvinna” inte är skamfyllt att vara kommer det inte heller vara negativt att vara en feminin man, maskulin kvinna eller transperson. Om könen är jämställda kommer det liksom inte spela någon roll vem en är.

*En cisman är en person som identifierar sig med män, har en manlig kropp och är en man juridiskt. Samma för ciskvinnor

**En ickebinär person är en som varken identifierar sig med män eller med kvinnor.

***Att felköna någon är att benämna den med ett kön som hen inte identifierar sig med.

****Intersektionalitet betyder att en tar hänsyn till att fler förtryck än bara 1 samspelar.

Jag har försökt skriva detta så gott det går utan att vara transfob. Transkampen är fruktansvärt viktig och många transpersoners livsvillkor idag- i Sverige- är så dåliga att var tredje har övervägt självmord, och det tycker jag inte ska förminskas. Det jag ville få fram var att jag vill att feminism framför allt ska vara en rörelse som är för och av ciskvinnor, eftersom förtrycket inte bara sitter i hur en identifierar sig med utan i ens faktiska kropp och uppväxt. Jag kan identifiera mig som man hur mycket jag vill, men jag kommer fortfarande bli sexuellt trakasserad på klubben på grund av min kropp. Som ett exempel. Det blir ännu tydligare i ett globalt perspektiv hur förtrycket mot kvinnor inte går att undslippa genom att identifiera sig som man.

Det går inte att säga att alla som identifierar sig som kvinnor är lika förtryckta när kvinnor i delar av världen inte ens har tillgång till mensskydd och abort/preventivmedel,  för ett förtryck som grundar sig i kvinnors kroppar går inte att identifiera sig in eller ur ifrån.