Radikalfeminism

I februari var vi på en föreläsning med en av mina favoritfeminister, nämligen Fanny Åström. Hon bloggade mycket förr men skriver nu mest på Instagram (precis som många andra debattörer gör). Jag var så himla pepp på det att vi åkte till Göteborg över dagen för att se föreläsningen och det var så värt! Har en hel massa anteckningar i mobilen och kommer ihåg en hel del så ska försöka dela med mig av saker jag tycker är värda att veta och tänka på, hoppas ni tycker det är lika tänkvärt som jag!

DISCLAIMER Fanny menar att alla kvinnor borde vara lesbiska och att det är helt och hållet möjligt. Bra att veta som bakgrund.

Idag är det enda sättet för kvinnor att få en självklar plats i samhället, att genom att vara kvinnor. Det som här menas med kvinna är den politiska positionen- en ska leva med män, bygga sitt liv runt en man (alla har väl hört talas om kärnfamiljen med villa, volvo, hund?). En kvinna ska också bekräfta män genom att vilja att de ska tycka om ens yttre, skratta åt deras skämt, bekräfta mäns världsbild helt enkelt. Kvinnor kan alltså inte ha en självklar plats i samhället genom att bara vara människor, såsom män kan, utan vårt sätt att få den går genom män. (Detta tycker jag märks tydligast i att vi har män, och så har vi deras fruar. Presidentfrun, fotbollsfrun, DJ-flickvännen, flickvänner till plastikkirurger, TV-stjärnor, hockeyspelare, VD:ar, affärsmän, etc. Männen har själva positionen medan kvinnan får sin position genom mannen). Kvinnan reduceras alltså till sitt kön, enligt denna logik.

Genom att bli lesbisk försvinner alltså denna position, det finns inte längre en självklar plats som utmätts åt en. (Har ni tänkt på att det finns fler homosexuella män i framstående positioner som makeupartister, designers, artister/musiker, konstnärer, författare osv än vad det finns lesbiska kvinnor? Det beror på det här.) Därför kan det kännas obehagligt för kvinnor att tappa den säkerheten som det innebär att vara tillsammans med män, en vill alltså inte bli lesbisk på grund av sociala orsaker. Det blir enklare att vara ihop med en man i hela sitt liv även om det inte känns helt bra, än att utforska hur det skulle vara att leva med en kvinna. Genom att bli lesbisk försvinner alltså till och med möjligheten att få en position via en man.

Sen detta om valmöjligheter. Tekniskt sett har vi (i princip…) alla lagliga rättigheter vi kan behöva för att tekniskt sett vara jämlika, vilket ibland kan göra det svårt för feminister idag att förklara exakt huri förtryck mot kvinnor visar sig i Sverige idag. (Det har vi liberalfeminismen att tacka för! Den fokuserar mest på offentliga rummet och saker på ytan typ lagar). Å ena sidan kan vi välja att vara lesbiska, eller att inte raka benen, eller att inte skaffa barn och vägra ha en man som chef (om en vill vara extra radikal haha), men det som spelar roll här är premisserna som valet görs på. Får kvinnor som väljer fritt lika mycket privilegier som kvinnor som väljer det som är inom mallen? (med privilegier menar jag till exempel att slippa bli trakasserad, få kommentarer eller bli utestängd) Därför är det för kvinnor många gånger ett helt självklart val att ingå i patriarkatet och vara ”självreglerande”.

Det finns en idé inom radikalfeminismen att mäns kontroll över kvinnor sker genom att de har tillgång till kvinnors hushållsarbete gratis, deras familjearbete gratis (föda barn, ta hand om dem, det som har med barn att göra), deras emotionella arbete gratis, deras sociala arbete (arbetet med att upprätthålla ett socialt liv) gratis. En grundpelare i kvinnoförtrycket är också att män har tillgång till kvinnors kroppar; alla som har hört talas om våldtäkt, tjatsex, tafs, husfridssex etc vet det. Det betyder alltså att kvinnor för att lösa sig själva från förtrycket behöver sluta ge män tillgång till sina kroppar (genom sex och genom gratis arbete).

Sedan pratas det ofta om att eftersom mannen i ett hushåll vanligtvis tjänar mer än kvinnan, är kvinnan en ”parasit” som glassar runt på hans lön och får det enkla jobbet att gå runt hemma. Men tittar man från ett vidare perspektiv än det rent materiella, så ser vi att män faktiskt tjänar mer på att vara med kvinnor än vad kvinnor får ut av att vara med män. Här kan ni se att kvinnor som skiljer sig blir generellt lyckligare medan män blir olyckligare, och detta har inget med pengar att göra. Eftersom kvinnor oftast har ett större socialt nätverk, fler vänner, tätare band till barnen (eftersom de tagit hand om dem…) och resten av familjen klarar de sig bättre som singlar än vad män gör. Tyvärr, måste jag säga! Det är ganska sorgligt hur mycket ensamma män det finns (mest äldre, men kanske yngre också?). Men personligen tycker jag att de som tycker att kvinnor åker runt på en räkmacka och snyltar på mäns pengar, kan sitta där ensamma med sitt kapital och undra varför de är så olyckliga.

Och slutligen tyckte jag att Fanny sa en fantastiskt bra grej om att inom feminismen pratas det ofta om ”patriarkatet”, om ”strukturer”, om ”samhället”, som att allt det vore en slags egen kraft som bortkopplat från människor hade makt att förtrycka vissa och ge andra makt. Istället är det viktigt att poängtera att det är människor som upprätthåller patriarkatet, och att män tjänar på att det finns. Det är inte någon frikopplad kraft som handlar helt av egen vilja, utan det existerar eftersom faktiska män har faktiska saker att vinna på det. Det blir lättare att göra något åt ifall patriarkatet blir något konkret.

Det blir alltså en hel del jag tar med mig därifrån. Tycker ni det finns något som är extra kul att veta från inlägget?

Testa det här: Försök att göra ett val som inte är ”ok” att göra enligt vårt samhälle. Det kan vara att ha en kort klänning fast att du är överviktig, inte raka armhålorna om du är tjej, ha smink som kille eller kanske säga emot någon som säger något sexistiskt. Då märker en att det inte är så enkelt att göra ”fria val” på ett praktiskt sätt.