Attentatet i Stockholm- min upplevelse

Det har nog inte undgått någon att det i fredags skedde ett terrorattentat i Stockholm, mitt på ljusa dagen, på Stockholms mest befolkade gata. Mycket har redan skrivits om detta, om offren, om det politiska läget, om orsaker och sätt att förhindra liknande. Det är så många texter jag tycker är helt geniala att jag inte känner att jag behöver tillägga något extra till dem. Därför ska jag bara skriva om min upplevelse och min subjektiva analys här;

Jag var på väg hem från Odenplan och skulle byta tunnelbanelinje i Gamla Stan och var ganska trött efter att ha varit ute en vända, varit hemma, och nu åkt ut igen. Vagnen var fullpackad med folk när högtalarrösten plötsligt sa att tåget skulle åka förbi T-centralen på polisens begäran, att polisen sagt att vagnen inte skulle stanna där utan istället åka direkt förbi till Gamla Stan. Folk tittade upp men såg mest förbryllade ut; jag tänkte också att det bara var några slags förseningar i trafiken och att föraren bara försökte hålla kvar schemat så det inte skulle bli några krockar. De i min vagn gick av i Gamla Stan medan många i andra vagnar satt kvar och hoppades kanske på att de skulle börja åka snart igen.

Nu hade folk börjat ringa i sina mobiler och se oroliga ut, och det blev mer och mer klart att det var något som hänt. Själv gick jag in på Aftonbladet och såg på den allra första rubriken, att det varit ett attentat i centrala Stockholm som verkade vara gjort av terrorister. Det började mer och mer kännas otryggt att stå mitt på stationen bland en hel folkmassa. Det gick verkligen långsamt att förstå att det hade varit ett terrorattentat, att människor hade dött, att tunnelbanorna hade stannat och att jag skulle få hitta andra sätt att ta mig hem. Folk hade börjat troppa ut från stationen och ut på gatan, och jag tänkte att shit nu får jag ju gå hela vägen hem. Tog fram Google Maps (kan tacka min lyckliga stjärna för att jag hade både internet och ett extrabatteri) och började gå, men tog fel väg och fick gå tillbaka in i tunnelbanan som nu var proppfull med folk för att ta en annan utgång. Fyfan vad jag var nervös när jag gick in i folkmassan (som alla var påväg åt andra hållet).

Hade min sambo i telefonen också, och på väg mot Hornsgatan hörde jag brottstycken av andras samtal, med varandra och i mobiler: ”…det har varit en terrorattack…” ”…kan inte komma hem…”. Barn grät medan föräldrar undrade hur de skulle få hem sig själva och sina barn i säkerhet. Försökte länge få tag i en buss (med hjälp av de på andra sidan luren) men bilköerna var långa och efter att ha väntat vid en busstation ett tag tänkte jag fortsätta försöka beställa en taxi. Vid busstationen berättades det om skottlossningen vid Fridhemsplan (vilket senare visade sig vara ett rykte) tillsammans med fler detaljer om dådet. Det var så mycket folk på gatorna att det kändes otryggt att gå där. Taxis fanns inte att få tag på heller, och det slutade med att jag gick hela vägen från Gamla Stan till Västertorps McDonald’s vilket tog ungefär 2 timmar.

Jag hade tur som tillslut fick tag i en taxi efter det, vilket sparade mig 40 minuters promenad till i kvällskylan. Av chauffören fick jag reda på fler detaljer.

Jag filade redan då på ett inlägg, som jag från början hade tänkt skulle handla om hur vi aldrig borde visa rädsla inför terrorattacker, eftersom vi då går rakt i armarna på vad de vill. Terrorattacker ska inte döda så många som möjligt, utan mer sprida rädsla bland folket. Det har jag inte behövt skriva, eftersom det är tydligt att människor redan gjort den analysen och går tillbaka till Drottninggatan och Sergels Torg för att sörja de döda och visa solidaritet med varandra och stötta. Istället tycker jag det är ganska obehagligt hur attacken nästan välkomnas av högerextremister och de som länge velat stoppa invandringen till Sverige, och de som tjänar på att svartmåla ickesvenskar.

Överallt skriver nu människor om hur detta aldrig skulle ha hänt ifall Sverige inte hade låtit människor från krigsdrabbade länder komma hit och att vi för att förhindra liknande attacker genast måste med våld förvisa flyktingar från Sverige och hindra alla från att komma hit. Det är enligt mig ren bullshit och dessutom respektlöst mot offren och offrens anhöriga att använda orsaken till deras död som ett slagträ för att pusha sin egen rädslopolitik på folket.

Själv har jag suttit och läst och läst om detta, även skrivit om dådet och efterdyningarna på min Instagram. Fick en rejäl förkylning efter att ha behövt vara ute så länge utan ordentliga ytterkläder och träningsvärk i benen men är så glad att jag inte befann mig på helt fel plats vid fel tillfälle just den dagen. Och trots att jag bor i den osäkraste staden i hela Sverige är jag som många andra så jävla glad också över att jag bor här, en stad som visar medmänsklighet snarare än rädsla.

Här är några skärmdumpar från sms:en jag skickade vid händelsen.

Har aldrig skrivit med så många vänner på samma gång som jag gjorde då. Jag är glad att alla jag känner klarade sig, men sorgsen att alla inte får känna den lättnaden.